En vän till mig frågade mig idag varför folk hatar veganer. Hen menade att folk hatar ju inte en om en slutar dricka typ läsk? Vad är det för skillnad liksom?
Jag tänkte dela med mig av mitt svar till henom här, eftersom det blev ganska genomgående och långt. Det är nämligen både komplext och ganska enkelt. Det handlar om förnekelse och ovilja att se saker för vad de är:
Sådär! För det först handlar inte veganism om kost, det är inte en diet, till skillnad från när man slutar dricka typ läsk. Det är i alla högsta grad ett etiskt ställningstagande oavsett om det är för miljön, hälsan eller djuren. Det signalerar att jag gör det här för att konsumtion av animalier är dåligt eller förkastligt, kort och gott fel.
Viktigt att komma ihåg är att köttnormen (att kött är mat som en självklarhet) är en sorts (inte långt ifrån) helig övertygelse vi i generationer och generationer inskolats i och hela vårt samhälle bygger på denna övertygelse. Vilket gör det väääldigt kontroversiellt att avsäga sig detta. Det påverkar människor runt omkring oss eftersom det pekar ut briser i deras sätt att värdera.
Exempelvis tycker de flesta om djur, många väldigt mycket, men ändå äter de kött. Hur går det ihop? Egentligen vet vi vad kött är, men vi är så hjärntvättade att vi inte ser kopplingen när köttet är där på tallriken eller i frysdisken. Vi är så fjärmade från köttets ursprung och allt runt om kring oss vill hålla oss i den falska föreställningen om att det är ett samförstånd mellan djur och människor och något vackert att konsumera animalier. Samtidigt så vill vi inte se för sanningen ÄR hemsk och går emot våra känslor inför djuren. Vad veganer gör är att lyfta den obehagliga sanningen och göra hål på förnekelsebubblan majoriteten av befolkningen lever i. Oavsett om de påstår sig vara medvetna om djurens situation och plats i detta eller inte.
Här uppstår något som kallas kognitiv dissonans. Vad det betyder är egentligen att hjärnan kan ta två vägar när den presenteras inför ett jobbigt faktum. Den kan gå den långa vägen och acceptera och förändra sitt förhållningssätt och vi vårt beteende. Eller den enkla vägen och hoppa över detta och in i förnekelse och försvar för sitt sätt att leva. Hjärnan vill gärna ta den enkla vägen.
Kombinationen blir att folk i stället för att ta till sig verkligheten och det veganerna lyfter fram i ljuset slår emot, slår ifrån sig detta för att försvara det som de alltid gjort. Det de lärt sig är bra, sant och helt självklart. Detta skapar fientlighet mot veganer. Om vi ser djur som levande och kännande individer med rättigheter och ett självvärde begår vi enorma övergrepp mot dem, och det fattar folk mer eller mindre medvetet. Detta krockar med hur hela våra liv är uppbyggda. Enda från personnivå till statlig ekonomi.
Jag tänkte dela med mig av mitt svar till henom här, eftersom det blev ganska genomgående och långt. Det är nämligen både komplext och ganska enkelt. Det handlar om förnekelse och ovilja att se saker för vad de är:
Sådär! För det först handlar inte veganism om kost, det är inte en diet, till skillnad från när man slutar dricka typ läsk. Det är i alla högsta grad ett etiskt ställningstagande oavsett om det är för miljön, hälsan eller djuren. Det signalerar att jag gör det här för att konsumtion av animalier är dåligt eller förkastligt, kort och gott fel.
Viktigt att komma ihåg är att köttnormen (att kött är mat som en självklarhet) är en sorts (inte långt ifrån) helig övertygelse vi i generationer och generationer inskolats i och hela vårt samhälle bygger på denna övertygelse. Vilket gör det väääldigt kontroversiellt att avsäga sig detta. Det påverkar människor runt omkring oss eftersom det pekar ut briser i deras sätt att värdera.
Exempelvis tycker de flesta om djur, många väldigt mycket, men ändå äter de kött. Hur går det ihop? Egentligen vet vi vad kött är, men vi är så hjärntvättade att vi inte ser kopplingen när köttet är där på tallriken eller i frysdisken. Vi är så fjärmade från köttets ursprung och allt runt om kring oss vill hålla oss i den falska föreställningen om att det är ett samförstånd mellan djur och människor och något vackert att konsumera animalier. Samtidigt så vill vi inte se för sanningen ÄR hemsk och går emot våra känslor inför djuren. Vad veganer gör är att lyfta den obehagliga sanningen och göra hål på förnekelsebubblan majoriteten av befolkningen lever i. Oavsett om de påstår sig vara medvetna om djurens situation och plats i detta eller inte.
Här uppstår något som kallas kognitiv dissonans. Vad det betyder är egentligen att hjärnan kan ta två vägar när den presenteras inför ett jobbigt faktum. Den kan gå den långa vägen och acceptera och förändra sitt förhållningssätt och vi vårt beteende. Eller den enkla vägen och hoppa över detta och in i förnekelse och försvar för sitt sätt att leva. Hjärnan vill gärna ta den enkla vägen.
Kombinationen blir att folk i stället för att ta till sig verkligheten och det veganerna lyfter fram i ljuset slår emot, slår ifrån sig detta för att försvara det som de alltid gjort. Det de lärt sig är bra, sant och helt självklart. Detta skapar fientlighet mot veganer. Om vi ser djur som levande och kännande individer med rättigheter och ett självvärde begår vi enorma övergrepp mot dem, och det fattar folk mer eller mindre medvetet. Detta krockar med hur hela våra liv är uppbyggda. Enda från personnivå till statlig ekonomi.