Att vara vegan är ett ställningstagande som inte alltid är enkelt. Det är enkelt att själv välja bort varor som skapats genom lidande och utnyttjande av ickemänskliga djur, precis som många också väljer bort produkter som tydligt härrör ur förtryck av mänskliga djur i tredje världen (för att göra ett exempel). Det som gör det svårt är att samexistera med köttätare samtidigt som en håller kampen uppe, eller i alla fall håller sig på banan med ens egna övertygelser. Hur ska en egentligen förhålla sig till att ens nära och kära faktiskt konsumerar animalier, något som en själv känner starka aversioner mot. Något som gör en redigt förbannad i många situationer.
Jag har inga svar att ge men något som är helst säkert är att vi alla har en eller flera (ofta ganska många) köttätare i vår omgivning. Nära vänner, familj eller kanske en partner. Hur hanterar vi egentligen att våra älskade är en del av det förtryck vi själva inte kan förstå, inte vill vara en del av och kämpar för att avveckla?
Jag tror att det handlar om att trycka bort faktumet ur det medvetna. Att inte tänka på det. Dilemmat blir annars om vi ska säga upp vår bekantskap med dessa personer om de inte öppnar sina ögon och tar ansvar för förtrycket och slutar konsumera animalier, eller inte.
Det är inte rimligt att förvänta oss av oss själva eller andra att säga upp bekantskapen med våra kära på såna här premisser. Även om vi känner starkt för denna fråga så måste vi leva våra liv och hur mycket vi kan kräva av våra nära är också en svår gräns att dra. Jag har valt att inte vara på min familj och mina vänner i allt för stor grad. Utan jag för min kamp och informerar så gott jag kan annanstans. Men mina åsikter om konsumtion av animalier är knappas hemliga eller otydliga. Något jag undrar är hur de tar det?
Idag postade jag en länk på facebook och skrev i ilska över alla ignoranta militanta köttätare att "nu finns snart inga ursäkter kvar, snart ber jag er alla dra åt helvete om ni inte tar lite jävla ansvar" och jag vet inte. Men jag misstänker att folk i min närhet kan ha tagit illa upp. Vilket egentligen inte var min mening. Det var ju inte riktat åt dem, men samtidigt tillhör de den grupp jag riktade mig till. Vanligtvis har jag inget emot att folk tar illa upp, att jag är en nagel i deras öga eller att mina åsikter gör folk obekväma. Men jag vill inte förlora vänner för att de äter kött. Det är något jag väljer att lägga utanför kampen. Utöver när det dyker upp som samtalsämne så klart! ;)
Jag har inga svar att ge men något som är helst säkert är att vi alla har en eller flera (ofta ganska många) köttätare i vår omgivning. Nära vänner, familj eller kanske en partner. Hur hanterar vi egentligen att våra älskade är en del av det förtryck vi själva inte kan förstå, inte vill vara en del av och kämpar för att avveckla?
Jag tror att det handlar om att trycka bort faktumet ur det medvetna. Att inte tänka på det. Dilemmat blir annars om vi ska säga upp vår bekantskap med dessa personer om de inte öppnar sina ögon och tar ansvar för förtrycket och slutar konsumera animalier, eller inte.
Det är inte rimligt att förvänta oss av oss själva eller andra att säga upp bekantskapen med våra kära på såna här premisser. Även om vi känner starkt för denna fråga så måste vi leva våra liv och hur mycket vi kan kräva av våra nära är också en svår gräns att dra. Jag har valt att inte vara på min familj och mina vänner i allt för stor grad. Utan jag för min kamp och informerar så gott jag kan annanstans. Men mina åsikter om konsumtion av animalier är knappas hemliga eller otydliga. Något jag undrar är hur de tar det?
Idag postade jag en länk på facebook och skrev i ilska över alla ignoranta militanta köttätare att "nu finns snart inga ursäkter kvar, snart ber jag er alla dra åt helvete om ni inte tar lite jävla ansvar" och jag vet inte. Men jag misstänker att folk i min närhet kan ha tagit illa upp. Vilket egentligen inte var min mening. Det var ju inte riktat åt dem, men samtidigt tillhör de den grupp jag riktade mig till. Vanligtvis har jag inget emot att folk tar illa upp, att jag är en nagel i deras öga eller att mina åsikter gör folk obekväma. Men jag vill inte förlora vänner för att de äter kött. Det är något jag väljer att lägga utanför kampen. Utöver när det dyker upp som samtalsämne så klart! ;)