För er som vill ta del av anarkistisk litteratur vill jag tipsa om den här sidan där massor av anarkistiska texter finns samlade. Det återkommer hela tiden nya texter och finns massor att ta del av.
Även om jag inte är lika illa däran som många andra lider jag av min sjukdom, ibland mer än annars. Men det är ju också en del av sjukdomen. Växlingarna. Topparna och dalarna.
Egentligen innebär det att jag har en obalans i min hjärna, en ökad sårbarhet som gör att jag är extra känslig för yttre och inre påfrestningar. Olika typer av stress, eller kemiska förändringar (alkohol till exempel). Det kan innebära olika saker för olika personer; jag är till exempel extra känslig för känslomässiga förändringar. Att bli förälskad är enormt stressande och leder mig inte alls för sällan till eufori och gör mig hypoman. Det samma gäller stress vid terminsstart. Alla förväntningar och ny erfarenheter och människor skickar iväg mig uppåt eller nedåt om jag inte är uppmärksam. Och det här är något jag antagligen kommer att få leva med resten av mitt liv. För även om man kan lära sig hantera bipolariteten och bli stabilare går det inte att bota sjukdomen. Hypomanin är ett tillstånd av enorm energi och livslust. Jag kan göra allt och allt är fantastiskt. Jag har svårt att sitta still och vill prova nya saker, helst allt på en gång. Jag gör planer och är igång. Jag sover även sämre och glömmer ofta bort att äta. Jag lägger all energi jag har på det jag är intresserad av och blir världens mest engageras person. Allt det här är bra. Men det är för mycket och jag bränner ut mig själv. Var på jag dippar. Jag okar inget mer och jag blir leds, trött, får ångest för att jag är dålig och inte kan avsluta vissa åtaganden och i värsta fall sviker någon nära för att jag inte orkar ta den där resan just nu eller inte orkar starta upp en ny klubb. Något som är viktigt att komma ihåg är att bipolaritet tar sig otroligt olika uttryck hos olika människor, även om många sjukdomsdrag ofta återkommer. Hur jag fungerar kan skilja sig mycket med någon annan som har bipolär sjukdom. Det här kan alltså bara ses som en beskrivning av min sjukdom och min upplevelse och min funktionsvariation. Jag skriver det här för att det finns enormt mycket fördomar och stigman kring psykisk sjukdom. Eftersom jag inte kan tala för andra psykiskt sjuka eller psykiskt funktionsvarierade där ute väljer jag att försöka tala om mina erfarenheter och min sjukdom. Jag tror att vi som orkar måste ta den kampen, upplysa och även dela med oss av det vi själva känner oss bekväma med. Om inte annat för andra där ute som har samma diagnos som en själv. Det är inte så mycket att jag känner ett enormt behov av att visa att jag duger, att jag fungerar i samhället och allt vad det är. Jag vill bara öka förståelsen för psykiskt sjuka. Det är en dold sjukdom och det gör att psykiskt sjuka ofta misstänkliggörs av lärare, föräldrar, annan släkt, till och med sjukvård, kamrater och samhället i stort. Det är till exempel hemskt att ständigt få höra att man ska skärpa sig och tänka positivt när allt är svart runt omkring en helt plötsligt och en inte ens orkar upp ur sängen. Vi måste öka förståelsen för psykisk sjukdom och jag kommer försöka dela med mig av tankar och information samt berättelser då och då. Om någon läser det här och vill dela med sig av sin upplevelse och erfarenhet av att ha en bipolär sjukdom (oavsett om det är typ II som jag har eller typ I) får ni jättegärna mejla mig så kan jag posta det (anonymt om så önskas) i den här serien inlägg. Det är en sjukdom som skiljer sig mycket mellan personer och alla erfarenheter är viktiga. Mejla [email protected] om ni har frågor eller vill dela med er av något. EU uppmanar sina medlemsländer till att jaga efter illegala immigranter. Jo men så trevligt! -.-' REVA var ju inte illa nog? För jag menar, hur ska de kunna söka upp papperslösa utan att misstänkliggöra en massa människor på lösa grunder så som hud- och hårfärg till exempel?
Operationens mål är enligt dokumentet att "be an operation aiming at weakening the capacity of organized crime groups to facilitate illegal immigration to the EU and will be focusing on illegal border crossing." och " to collect information, for intelligence and investigation purposes, regarding the main routes followed by migrants to enter in the common area and the modus operandi used by crime networks to smuggle people towards the EU territory" Så vad är det som händer egentligen? Man uppger att man vill komma åt den olagliga verksamheten bakom? Men att straffa dem som flyr med hjälp av mafiosos? Bättre kan ni väl ändå? Vad sägs som att inte göra det totalt omöjligt för människor att fly för sina liv och få leva i trygghet hos oss? Ingen människa är illegal och så länge vi fortsätter bete oss som om de vore det så kommer det finnas personer och organisationer som utnyttjar detta för egen vinning, men vi kan inte sjunka så lågt att vi jagar de redan utsatta för att komma åt dessa människor. De söker sig till människosmugglare för att de inte har en annan utväg - ge dem den andra utvägen. Ge dem en möjlighet att leva sitt liv. För er som kan tyska: http://www.blogrebellen.de/2014/10/01/polizei-frontex-migranten-mos-maiorum/ Det dyker titt som tätt upp frågor om hur vida det går att vara vegan och äta dumpstrade animalier samtidigt. Detta är frågor jag stött på i alla möjliga forum, men kanske främst i olika grupper på facebook med inriktning på antingen veganism eller dumpstring. Vissa menar att det inte är icke-veganskt eftersom man inte stödjer köttindustrin ekonomiskt och därför inte är en del av förtrycket på det sätt man är när man handlar animalier. Men här måste vi definiera vad veganism är och vad en vegan där av är. Annars går det inte att komma vidare i diskussionen. Vad är då veganism? Veganism används för att benämna en sorts livsstil (i brist på bättre ord) som innefattar uteslutandet av alla animalier (kött, havsdjur, fågel, ägg och mejeriprodukter) med en strävan att inte förtrycka ickemänskliga-djur. Detta grundar sig på att ickemänskliga-djur är kännande, tänkande och sociala varelser och att vi saknar rätt att utnyttja dem för vår egen lättja (vi behöver inte konsumera animalier och det är faktiskt både ett enormt slöseri på resurser, onyttigt och en miljökatastrof born to happen). Detta innefattar inte bara att inte äta djur utan även att inte bära päls eller liknande. Viktigt är också att ta upp Specisism som är ett mycket relevant begrepp i diskussionen idag. 'Speciesism' is the idea that being human is a good enough reason for human animals to have greater moral rights than non-human animals. [...] Speciesism is often condemned as the same sort of bigotry as racism or sexism. Samtidigt går det inte att förneka de enorma resurser det går åt för att producera en stek eller ett kycklingbröst (för att ge ett par exempel). Detta är även något många tar upp för att försvara konsumtionen av dumpstrade animalier.
Det blir ju då en fråga mellan resursslöseri resp. hur vida det är rätt att konsumera någon annans kropp. Det är ju där det blir intressant filosofiskt eller vad man ska säga. Ett etiskt dilemma. Jag själv tycker inte att det är fel, men jag förstår problematiken bakom det. Det går ju inte att komma bort från att det är någon annans kropp man tar del av (utan rätt) men samtidigt är det också just ett enorm resursslöseri med tanke på allt som leder fram till denna lilla bit animalie. Hur vida det är veganskt eller inte att äta dumpstrat kött är en tämligen enkel fråga att besvara, det är inte det. Sen kan man diskutera vart gränsen går, jag tror alla veganer "fallit dit" någon gång, är det viktigt? Eller handlar det kanske om just det medvetna valet att under vissa omständigheter trots allt konsumera animalier och fortsätta med det? |